Za-Za Mattsson Israelsson : 2014

Vi skulle välja två bilder, en som ger oss en glad känsla och en som ger en sorgsen känsla. Jag valde bilden ovan till den som ger mig en glad känsla.

Det finns många delar i bilden som för mig förmedlar glädje och lycka, flickans oskyldiga ansikte och lyckliga läppar, lugnet men ändå livet i hennes kropp, hennes hår som ger en slags gnista i bilden, men det som framförallt får mig att känna glädje av bilden är att jag kan associera från min barndom till den. Flickan är väldigt lik mig, både hennes ansiktsform, leende, blick och speciellt hennes hår. Jag gillar mina minnen sen jag var i flickans ålder och att se bilden på henne är som att se en bild på mig själv. Eftersom bilden påminner mig om en tid i mitt liv och minnen som jag gillar blir jag glad av att se den, bilden väcker lyckliga stunder till liv igen.

Till bild som ger mig en sorgsen känsla har jag valt denna ovan. Bilden uttrycker mycket olika känslor genom sin enkelhet och man kan uppfatta den väldigt olika då det inte direkt finns något tydligt tecken för en känsla som tex. ett leende eller tårar. Men jag får den sorgsna känslan tack vare bilderna som ligger i den gamla resväskan, jag tänker mig att någon städar i ett hus efter en person som precis gott bort och finner denna resväska med massor gamla bilder, bilder på personer man saknar och kanske barn bilden på personen som gått bort. För mig har det också stor betydelse att man lägger märke till bildens ”ålder”. Det går att lägga märke till ”åldern” genom att kolla på personerna på fotonas kläder, resväskan- den ser väldigt sliten ut och är inget som används i dag, och till sista så är bilden svartvit utan starka kontraster vilket gör att allt få en gammal lite dystrare ton. För mig är det viktigt eftersom jag då även kan associera till bilden på så sätt att jag har gamla människor i min närhet som gått bort, människor som bidrar med minnen som man saknar från när man var liten. Saknaden till dom minnena och personerna gör att bilden för mig förmedlar en sorgsen känsla

När jag genom förde mitt arbete hade jag egentligen ingen direkt plan mer än att jag bestämde att först och främst fota de olika skärpedjup bilderna eftersom jag har koll på hur det fungerar jämfört med rörelsebilderna och slutartid. Jag tycker det här med slutartid är krångligt, jag vet hur man fryser ett motiv i rörelse så därför utgick jag från de inställningarna och sedan testade mig fram till de andra bilderna. Jag lekte och pillade lite bland olika slutartider för att få det resultat jag sökte.

När jag fotade skärpedjup bilderna så valde jag att fota med bländar prioritering för att enkelt kunna få fram kontrasten mellan bilderna som jag ville utan att göra misstag när jag skulle matcha bländare och slutartid. Jag använde mig av samma motiv för att enkelt kunna se skillnaden i hur bildernas djup förändras i samband med att skärpedjupet ändras. Jag valde att lägga ett ”motiv” i närheten sen en större bakgrund för att kunna visa hur skärpan hamnar olika vilket syns väldigt tydligt, I bilden med litet skärpedjup så är detta ”motiv” väldigt skarpt medan de runtom får en tydlig oskärpa. I den andra bilden med stort skärpedjup är bildens skärpa mer utspridd över hela bilden, det finns inget motiv som är extra mycket i fokus och bakgrunden är inte lika oskarp. Skärpan går helt enkelt djupare in i bilden och den börjar lite senare än vad den gjort i den andra bilden när skärpan är tydlig i början av bilden men inte går lika långt in.

När jag fotade de olika rörelsebilderna så lade jag mest fokus i att få en bild med ”rörelse” jag ville inte att det skulle bli platta bilder. Som tex. min ”frysning av rörelse” jag hade kunnat tagit en bild på pojken som cyklar rakt framifrån men för att få med den rörelse jag pratade om valde jag att placera vägen på så sätt att den ”följer” cykeln, vägen går i samma riktning som cykeln rör sig och det gör att man får känslan av att det fortsätter. Jag valde också att placera kameran så jag fick med det gröna gräset i vänsterhörn eftersom om man har något utstickande i vänster hörn så vandrar ögat från vänster hörn och sedan vidare över resten av bilden, det gör så hela bilden blir upptäckt precis som jag ville. I stort sätt så har jag med alla bilder jobbat mycket med kontrasterna i färgerna, jag utnyttjade pojkens färggranna kläder och cykel för att få liv i bilderna istället för att bilderna skulle bli grå och tråkiga.

Jag har även jobbat lite i photoshop för att förtydliga känslan i varje bild. Eftersom pojken hade färgstarka kläder på sig så jobbade jag i ”Raw filter” för att kunna korrigera hur starka dessa olika färger skulle vara och just vilken som skulle ta upp fokuset i bilden för att får rätt uttryck. Tex. Panoreringsoskärpa bilden så valde jag att lägga den skarpa färgen på foten så man skulle lägga extra mycket märke till den, då det är foten som är ”styrkan” i bilden och pressar cykeln framåt är det den som är extra viktig, den visar rörelsen när pojken trampar ifrån.

Jag tycker att arbetet i stort sätt har gått hyfsat bra! det största problemet jag mötte på var skolans kameror, jag förstår mig inte på Nikon eftersom jag endast fotat med Canon innan. Det problemet löste jag genom att testa mig fram med skolans kameror så gott jag kunde sedan så använde jag min egna kamera för att se fall det var enklare. Det var helt klart mycket enklare så jag valde att fota bilderna med för att få bästa resultat. När jag väl bestämt mig för vad jag skulle fota och att jag skulle göra det med min kamera så var det svåraste att matcha slutartid och bländare, det är helt klart något jag behöver träna på. Jag löste problemet genom att använda mig av ”slutartid/bländar prioritering” istället för helt manuellt sedan gick jag mycket på känsla för att se vad som passar som slutartid då jag tycker slutartiden är mycket svårare än bländare. tillslut så fick jag hyfsad koll på det och jag tycker att slutsatserna blev ungefär som jag tänkt mig. Jag hade dock velat haft mer fokus på skorna i min Inzoomningoskärpe bild för att få ett tydligare djup i bilden och så att blicken hade dragit sig mot mitten, nu blir bilden mer rörig och man förstår sig inte riktigt på den, trots att det är en frän bild. Till nästa gång skulle jag behöva planera min tid bättre så jag har mer tid att rätta till och göra om fall det ä något jag inte är helt nöjd med, men också att träna mer på Nikon kameror så det inte blir ett så stort problem som det blev den här gången. Jag kommer inte kunna slutföra alla min projekt hemma bara för att jag inte förstår mig på skolans kameror.

Annars tycker jag att det var ett väldigt roligt projekt som jag lärde mig mycket på.

Litet skärpedjup