Detta var ett väldigt fritt arbete som gick ut på att själv skapa en bild serie där man tänkte på komposition, ljussättning, färg mm. Man skulle skapa en serie med välkomponerade och arbetade bilder som hängde ihop med varandra, man kunde välja att utgå från i stort sätt vad man själv ville, ett tema, en känsla, ett budskap. Jag valde att inrikta mig på temat ”Konsertfotografering” eftersom jag fick möjligheten att fotografera Bob Marley Minneskonsert 2015 och för att jag drömmer om att bli konsert/evenemang fotograf i framtiden.
För mig var valet av tema en självklarhet och inget problem så jag satte direkt igång att planera upp hur jag skulle gå tillväga. Jag började med att googla på tips inom konsertfotografering och läsa vad proffsfotograferna tyckte man bör tänka på som nybörjare. Jag skrev ner de tips jag tyckte passa in på det jag ville förmedla med mina bilder för att sedan kunna planera upp och skapa en struktur i arbetet på plats så jag kommer hem med dem bilder jag ville och behövde. Eftersom att mitt val av tema var konsertfotografering i helhet så ville jag få med olika bilder som beskriver musiken och rörelsen på olika vis som tex. närbilder på artister, publiken, bilder från längre håll. samtidigt som jag ville ha en likhet i bildernas redigering ville jag variera kompositionen.
Innan en konsertfotografering är det väldigt svårt att planera hur man ska arbeta med kamerans inställningar och ljus eftersom alla scener är olika uppbyggda med ljussättningen. Genom tipsen visste jag att man borde fotografera med bländarprioritering, gärna en högre ISO, inte en slutartid under 1/125 sekunder och vitbalansen inställd på glödlampa. Även att man skulle använda sig av lamporna istället för att arbeta emot dem, skapa mönster av dem och använd röken som dimma och kontrast skapande. Så jag bestämde mig för att finnas på plats en timme tidigare för att kolla över området och ställa in kameran, jag använde mig av inställningstipsen men varierade ISO:n beroende på vilken tid på dygnet det var för att inte få allt för fel exponerade bilder. När man väl är på plats och fotograferar så tänker man inte så jätte mycket på hur man komponerar bilderna utan allt sker på sekunder och det handlar om att fånga ögonblick och där mötte jag inte på några större problem, jag läste av artisterna under soundchecken för att ha koll på under vilka tillfällen jag skulle ha kameran redo.
Mitt största problem uppkom egentligen av mig själv och mitt självkritiska beteende, trots att jag hade bilder som fungerade kände jag mig allmänt kass och att dem inte höll standarden för att få kallas för konsertfoton. Det fanns ingen kvalité i dem och till en början skämdes jag verkligen för att visa upp bilderna. Pga. detta så arbetade jag väldigt länge med att hitta dem få som jag kände mig hyfsat nöjd med och skulle kunna tänka mig att visa upp. Efter att jag valt ut bilder så arbetade jag dem i photoshop. Alla bilder är redigerade på samma vis för att få en helhets känsla. Jag fotograferade bilderna i RAW format så det var även i Camera RAW dem redigerades till mestadels, jag drog upp kontrasterna ned ljusstyrkan och lade extra skärpa på instrument och ansikten, samtidigt som jag lade extra belysning på personernas ansikten genom justeringspenseln och radiellt filtet i Camera RAW eftersom att det är ansiktet man först lägger märke till i ett foto på människor. Jag jobbade också mycket med att få känslan av rörelsens i bilden genom att lägga skärpan olika som tex. en bild där jag jag har publiken framför artisten i oskärpa och artisten i skärpa. Även för att stärka känslan i bilderna och ge dem min stämpel jobbade jag fram vinjet på två olika vis. Antingen genom Camera RAW, högdagerprioritet sen nerdragen mängd och det andra dra upp kurvorna så bilden blir svart sedan cmd I så det går att sudda fram en vinjet.
Jag valde också att göra alla bilder i svartvitt för att få skapare effekter och för att jag gillar att jobba med kontrasterna mellan det mörka och ljusa i svartvitt då det går att få så mycket drama i bilderna trots dom saknar färg. Jag gjorde det även till en grej att trotsa normen att svartvita bilder oftast uttrycker sorg eller dysterhet genom att jag ville att mina bilder skulle uttrycka liv, rörelse och lycka utan färg ändats genom kompositionen, kontraster och skärpa. Den delen blev jag allra nöjdast med, jag tycker att mina bilder delar med sig av en stark känsla av lycka, liv och man känner musiken genom bilderna. Att dom är svarvita gör inte att dem blir mindre livlösa eftersom jag har fotat med livliga vinklar, i livliga händelser och skapat liv genom kontrasterna mellan det ljusa och mörka och använt scenens belysning som effekt. tex. har lamporna skapat som glitter i bakgrunden på en bild.
Trots besvikelse på mig själv är jag nöjd över mitt arbete, jag fick med väl komponerade bilder som uttrycker starka känslor som passar in på mitt tema. Bilder som egentligen är väldigt typiskt inom konsertfotografering men som ändå har min stil och får med mitt personliga sätt att fotografera och photoshopa. Samtidigt som dem passar in i temat är dem väldigt uttrycksfulla och budskaps givande vilket är typiskt för mig, jag vill alttid att mina bilder ska förmedla starka känslor. Till nästa gång borde jag varit nöjdare med mig själv från början och inte bara tänka negativt, arbetet blir så mycket roligare om man inte bara ser det dåliga i sig själv.
